Igår kväll pågick det en sms-våg bland gamla Hökarängsskoleelever. Även på Facebook gick ordet. Han är död. Gunnar har avlidit. Vem?! Spanska-Gunnar? Allas vår supersköna lärare Gunnar? Japp... Minnesgudstjänst idag.

Cancer. Vad är det för hemskt egentligen? Jag känner 4 personer som har dött, 3 av dem i cancer. Det är hemskt.

Jag har ont i huvudet. Jag satt en timme i kyrkan, grät i en timme. Jag får ont i huvudet när jag gråter. Anno höll ett jättefint tal. Om hur hon och Gunnar brukade mötas med cyklarna på väg till, och tillbaka från skolan. Hon berättade om hans passion för språk, astronomi och hans allmänna kunskaper. Om alla hans goda egenskaper. Jag är inte förvånad över att kyrkan var så gott som fullsatt.

Vila i frid, Gunnar.