Det här är nog det mest impulsiva jag har gjort när det gäller konserter. Speciellt på såna då man måste ha biljett. De andra har jag ändå bestämt minst en dag i förväg att jag ska gå på. Men det här..

När jag gick upp på morgonen kände jag mig så där allmänt nyvaken, och mer matt i kroppen än jag brukar. Och min vana trogen ordnade jag frukost, och tog DN:s kulturdel i händerna. Sedan insåg jag att jag kanske inte orkade läsa. Men tur att jag gjorde det! För allra längst bak stod en liten, liten pluttkolumn om en konsert. 3 Doors Down. Luften gick ur mig en sekund eller två. HUR länge har jag och Ami inte väntat på det här liksom?! Så i ren panik smsade jag Ami, och i lika panikartad stil smsade hon tillbaka, och fram och tillbaka blev det några gånger. Vi ville ju bestämt gå!

På tunnelbanan satt jag och letade efter en ensam liten tidning, där man kanske kunde hitta ett nummer till ticnet. Icke. Så sekunden jag kom till skolan ville jag ha fatt på en dator. Jag lyckades, och segt, så segt tog den sig in på ticnet. Ledigt.. Det fanns gott om biljetter! Jag letade upp närmaste ombud, och så fort jag hade tid sprang jag iväg och köpte två biljetter.

Hem, slängde i mig mat, laddade med några 3dd-låtar, sen bar det av mot Arenan. Jag kom fram till kvar i tre, tre någon gång, och förväntade mig minst en 50 pers. Det var ingen där... Fundersamt gick jag runt och letade efter en kö. Förundrad av tomheten ställde jag mig och såg mig omkring. I en trappa satt en ensam kille. Kanske? Jag tvekade ett ögonblick innan jag lite förvirrat frågade om han möjligtvis gick på Fryshuset, eller om han skulle på konserten. Konserten. DET VAR KÖN! Jag stod nästan först i kön! Efter ett tag kom två, sedan tre pers. Så i flera timmar stod vi sju stycken i kön. Vi började nästan tveka. Men det kom en hel drös med människor ungefär en halvtimme, timme innan insläppet. Vissa därefter.

Och platserna! Längst fram, i mitten! Helt underbart! Det tryckte förvisso mot vänster hela konserten, jag har i efterhand blåmärken på revben och baksidan av underarmar från kravallstaketet, men så jävla värt det!!!


De gav på en skön show, jag ska lyssna mer på dem.

Sen var det dags för bandet själv. Låtarna är så... musikaliska, melodiska, hjärtliga, ärliga och helt underbara! Jag har gått igenom många faser av musiktyckande, men vad det är varit så har jag alltid tyckt att 3dd är bland det bästa som finns, när det gäller musik. Sån här musik vill jag kunna göra, sån musik som betyder nåt för folk. Gud vad jag är glad över att jag fått se de, höra dem live.

Jag hade tyvärr inte med mig kameran, jag ville bara njuta av musiken. Men en härlig lirare i kön hade kamera, jag ska fråga om jag vänligen får låna en bild eller två att visa er. Det var sjukt kul alltså! Tröja har jag också, som souvenir.

Nu är jag klar, det här är det bästa på länge. Det ägde. Och bara för det. En 3DD-video! Enjoy!