Ja, nu har Lysekilarna i alla fall kommit. Härliga dialekten jag kommer ha efter helgen ;). Men det är gött! Jag känner mig ganska löjlig med min stockholmska, men what can I do? Jag kan ju förvisso prata på ett helt annat sätt, men det krävs lite ansträngning innan det flyter av sig själv. Dessutom är det inte så lätt, när ingen annan i ens omgivning pratar så. Men men ^^

Om ungefär tjugo minuter ska jag gå över till min bror, sen ska vi åka vidare in till söder. Vi ska gå på restaurang, grekiskt, tillsammans med föräldrarna och 'Lysekilarna'. Ska bli trevligt, och gott! Haha, lilla matvraket jag är! Men äta bör man, annars dör man, som det heter :)

Ska fixa lite grejer innan jag kilar vidare, så jag ska dra mig från datorn, men vi höres! Ta hand om er, sötnötar.

Här sitter jag i köket och stirrar ut genom fönstret. Det praktiskt taget öser ner. Det är lite skönt, men det är grått och trist. Jag ska snart fortsätta städa. Pappa får hit en gammal vän från västkusten, med tjej och barn. En tolvårig son, tydligen ett stort fan av CounterStrike. Jag känner på mig att han kommer vara riktigt social och rolig *host*. Men men, tur att jag har lite att göra. Eller mycket att göra. Inspelning imorgon, 50års fest på lördag, och läxor så fort jag har tid. Måste verkligen fixa mitt tal nu! Fast Johan har ju sagt åt mig att kanske nöja mig med halvbra saker. Jag får väl försöka nöja med halvbra saker.

Ska även åka iväg till Farsta sen. Mor hade fått ett infall och vill köpa en vinterjacka till mig. Jag klagar absolut inte. Men det blir ju knappt vinter här längre. Men men, jag tackar och tar emot istället :)

Ska även passa på att lämna in min mobil. Intaget där man sätter laddare, hörlurar osv glappar. Och det är inte t ex hörlurarna i fråga, för när jag har mina hörlurar i mammas liknande mobil sitter de som berget. Så jag ska få det fixat. Innan försäkringen slutar gälla. Hoppas det ordnar sig bara. Jag tycker om min mobil :)

Well, nu bär det av till städningen igen, fast jag egentligen vill lägga mig och sova ett tag. Joina katten i dvalan liksom. Man kanske ska gå i ide?

Jag upptäckte att jag inte skrivit på ett par dagar nu. Jag har väl helt enkelt inte haft så mycket att skriva. Men jag kände nu för att bara sätta mig och skriva lite. Om vad? Ingen aning, men det märker vi. Förhoppningsvis står ni ut.

Höstlov ja.. Av någon anledning känns det inte så överdrivet skönt. Jag skulle just nu hellre bara vilja bli av med allting. Jag har en del att göra. Svenska rester, skriva manus för talet inför nationella proven i svenska, läsa ut en bok. Jag borde tagit en tunnare. Borde jag inte känna mig själv vid det här laget, och veta att jag inte orkar läsa så mycket? Men jag får väl försöka.. Och jag borde förbereda mig inför mitt terminsuppspel. Det känns helt onödigt att ha det. Jag känner absolut inte att jag får någonting utav det. Den lilla konstruktiva kritik jag får är sådant jag redan hört massvis med gånger förut. Och jag tacklar det ju, på mitt vis, så det hjälper mig inte att höra samma sak om och om igen, då känns det snarare som att det jag försöker med inte hjälper. Men jag får oftast inte så mycket kritik på terminsuppspelet. Alltså är det bara ett slöseri med tid och nerver, för min del.

Jag har tänkt att jag ska plugga lite idag, men det har inte blivit av. Jag har inte orkat, eller kännt mig motiverad. Men jag får väl göra det imorgon. Imorgon, torsdag och söndag är i princip de dagar jag har kvar att plugga på, så jag borde verkligen sätta igång. Speciellt med läsandet och manuset. Eller med allting egentligen, då jag själv sitter och säger att jag bara vill få allting gjort. Jag är nog lite av en hycklare, när jag tänker efter. Men det är så med mycket här i livet; lättare sagt än gjort. Huvudsaken är att man inte slutar försöka.


Såå, vad har ni för er nu då? Lov? Eller jobbar ni? Har ni tagit en semester någonstans? Eller tar ni helt enkelt en dag i taget? Jag hoppas i alla fall innerligt att ni har det bra och trivs med livet!

Och det här har absolut ingenting att göra med något av det jag skrivit, men i alla fall. Jag har haft en låt på hjärnan ganska länga nu. Beyoncé. Jag lyssnar inte Alls på henne i vanliga fall, men av någon anledning har denna fastnat hos mig. Jag antar att den är ganska melodisk av sig. Dessutom är den inte så typisk Beyoncé. Det kanske är därför jag gillar den? Det där lät fel, men det ska vara en positiv sak. :)





Oh hurrni förresten. Jag tror jag ska ta och byta rum. Jag sover för tillfället i min brors gamla rum, för att se om det är bättre för mig. Det rum jag har nu är så himla kallt. Och det känns bra, även om det är svårt att avgöra med typ inga möbler och ingen taklampa. Men det är varmare, och det känns bra, med tanke på att jag är en sån fryslort.  Haha, men vi får se hur det blir. Jag ska i vilket fall få göra om mitt rum, och jag har stora planer. Och jag hoppas att det blir finemang.

Men nu ska jag gå och försöka hitta på något mer vettigt, kanske rent av börja plugga. Jag är skeptisk, men vi får se. Ta hand om er så länge! Massvis med kärlek till er

---

Har just varit hos en kär gammal vän. Vi har hurtat oss och varit ute i kylan och promenerat. Tagit det vanliga snacket, bara pratat om allt från killar till kläder och skor till matvanor och skolarbete. Sedan bar det hemåt. Vi åt gott och tittade på en film. Pippi Långstrum på de sju haven, för att vara exakt. Vi såg den ofta när vi var små, och vi blev smått nostalgiska. Det var otroligt kul! Som vanligt! :D

Igår var en himla trevlig dag må jag säga. Det var bra väder, dock blåsigt. Men jag började kl 12.40, hade bara en lektion, på kvällen var det teater. Himla trevligt må jag säga. Vi såg Cabaret, på Stadsteatern. Den var himla bra faktiskt! Jag hade förväntat mig att den skulle vara lite halvdan, men jag blev riktigt imponerad! Så har ni möjligheten, så se den.

Nu börjar det hända saker. Kanske inte när det gäller det där att gå och lägga sig i tid, och sova ordentligt, men vad kan jag säga. Det är ju jag! :D Kommer säkert gå och lägga mig tidigt på lovet, bara för att jag är konstig och inte alls kan sova när jag måste under skoltiden? Men i alla fall.. Jag spelade in en liten snutt av en låt, där jag sjöng. Och för första gången, någonsin tror jag, tycker jag att det låter bra. Yay! Det börjar släppa nu! Jag ska få sjunga solo på kören, plugget börjar släppa, musiken kommer tillbaka till mig. Och inte allt för långt kvar till studenten!

Vi diskuterade studenten i skolan häromdagen. Mössor, skiva, flak osv. Jag blev otroligt taggad, igen. Jag fick samtidigt ekonomisk ångest, och insåg att jag borde skaffa ett jobb. Jag har hört att vissa tycker att ungdomar som inte jobbar är bortskämda, som bara kan be mamma och pappa om pengar. I mitt fall är det inte så. Vi har aldrig haft ett hav av pengar, och jag tror det är just därför. Jag har lärt mig att hålla i pengarna, och därför  alltid, eller väldigt ofta, haft pengar när jag behöver.

Men nu är det dags! Nu händer det så mycket, plus att jag VILL jobba. Inte bara för att tjäna pengar, men för att känna att jag gör någon nytta. Och just nu är det så mycket jag vill ha, och göra. Jag vill göra om mitt rum, jag vill spara pengar för framtiden (bostad, studier, resor m.m.), och jag vill helt enkelt ha någon slags inkomst, som innebär något annat än CSN-bidraget. Så vad gör man? Jo, man söker jobb! Och det ska jag! Jag ska försöka sammanställa en meritlista (den blir kort...) eller ett CV, eller vad det blir. Och sen är det bara att söka, och hålla tummarna.

Önska mig lycka till! Jag känner att jag behöver det. Fast ändå ser min framtid ljus ut. Jag ser ingenting speciellt, bara ett värmande ljus. Jag tror att allting kommer ordna sig. Det gör det oftast. Det är när man ger upp, som det går åt skogen.

Idag har faktiskt varit en bra dag. Jag har varit riktigt glad och avslappnad. Jag fick gjort mitt pm till svenskan, jag fick gjort min engelskauppgift. Jag har redan lämnat in min NuKo-uppgift, som ska in senast imorgon. Sen när börjar jag lämna in saker flera dagar innan de ska in? Men jag borde göra det en vana. De lite lättare läxorna börjar bli ganska lätta att göra. De lite större, kraftigare läxorna orkar jag inte göra än, men det är steg i rätt riktning! Känns bra, lättat på något vis.

Och tack till Lilian som varit en pärla och underbar vän idag! Och alla andra dagar också, men hon fick mig på riktigt bra humör. Det tackar jag för! <3

Jag har, tydligen förgäves, försökt att hindra min katt från att lägga sig i min säng. Han fäller så otroligt mycket hår, jag vill helst ha det så långt bort det bara går. Men han är ju envis som en jag vet inte vad! Jag satt i rummet, då han kom in som om han inte alls förstår att jag inte vill ha honom där. Lugnt och smidigt hoppar han upp i sängen, och började göra sig till rätta för att sova ett tag. Då jag ställer mig upp och smått irriterat säger, mer till mig själv av någon anledning, att han inte får ligga där, ja då blir det en himla fart på katten! Han kommer upp på fötter och som en himla ål börjar han krypa in under täcket! Jag har aldrig sett honom göra så förut, och jag var tvungen att stanna upp bara för att skratta. Han vet mycket väl att han inte får, men han är så envis att han vet att man ger upp till slut. Och under tiden försöker han gömma sig under täcket. Ja, det kan han ju få försöka med om han känner för det. Det är inte direkt svårt att ta bort täcket.

Tillbaka från kören, med ett glatt leende på läpparna därtill! Det gick otroligt bra på kören och man blir så himla glad av att vara där. Stämningen, musiken, och körledaren Gabriel Forss. Han är en otroligt musikalt begåvad man, säker på sin sak, och vet verkligen vad han pratar om, samtidigt som han kan få en att känna sig minst lika duktig. Även fast man självklart inte är det. Men hans energi, glädje och folkkärlek går inte att slänga över axeln.

Åter till repet, som jag vill berätta mer om. Vi fyra som har soloroller i låten Walking in Memphis sjöng tillsammans, första versen. Då jag verkade vara den enda som hade någorlunda koll på fraseringen (vilket är förbaskat svårt, jag blev nästan förvånad av mig själv), så utsåg Gabriel mig till att sjunga den. Och jag blev den enda som sjunger en vers helt solo! Dra mig baklänges liksom! Och Gabriel verkade tycka jag gjorde det bra! Vilket uppskattas! När en sån människa som kan och vet så mycket om musik och sång, tycker att det man gör är bra, klart som FAN att man blir glad! Så jag är glad, haha :D

Vill även be om ursäkt för att jag var en sådan genomdryg bitch igår, speciellt på kvällen. Mitt psyke mår inget bra, och mina humörsvängningar är inte att leka med. Ska försöka bättra mig, självklart. Men jag ber ändå om ursäkt, har haft så otroligt dåligt samvete, får det varenda gång. Det här funkar inte längre. Ta mig i örat om så krävs, klappa till mig! Bara jag rycker upp mig, för snart går jag in i väggen.

Men då är det ju tur att jag får såna här lyckopiller som kören att vända mig till! Och mina vänner självklart, även om jag ibland sårar dem, för att jag, rent ut sagt, är dum i huvudet och tänker oklart. I'll do my best to stop.

Eller snart och snart. Jag ska åka om två timmar ungefär. Ja, för er som inte vet det går jag och sjunger i en kör (sångfågel som jag är. Eller sångkråka, det beror på vad man själv tycker, haha). En goseplkör, för att vara exakt. Eller... 'Du Kan Sjunga Gospel' heter själva kören, och det är mer allsångskör än någonting annat (vi är ungefär 800 pers...). Alla som vill sjunga kan vara med, även om man är så där underbart tondöv. Det är glädjen att få sjunga som kören fokuserar på. Det gillar jag, det är nog därför jag går. Annars kunde jag lika väl gå på någon annan kör.

Men hur som.. Varje termin så har vi i alla fall en konsert. Och på vissa låtar så får några lyckliga, framlottade solister sjunga, ja, solo! Och denna termin har jag haft tur! Jag ska sjunga solo! Jag ska sjunga antagligen en värs eller så på låten Walking in Memphis. Sjukt bra låt. Jag hoppas bara jag får köra sista versen. Den är skönast, mer kräm och attityd, haha, just the way I like it.

Så jag sitter här och repar låten, lyssnar om och om igen för att få in det i huvudet. Jag hoppas, och tror att det kommer gå bra ikväll. Man får bara göra det bästa utav det. Ni lär nog få veta hur det gått. Men ni kan ju alltid hålla tummarna för mig, bara för säkerhets skull! :D

Ja, idag har verkligen varit heltrist. Förvisso har jag inte varit på humör för att göra något. Jag har dock 'De-Stress'at mig. Det var någon dvd-skiva som min kära mor hade, som jag prövade mig på. Det var ganska skönt, och jag kände hur jag för första gången på väldigt länge fick koncentrera mig på att slappna av, inte ha någonting annat att oroa mig över. Det känns liksom inte ens som att jag slappnar av när jag sover. Så jag ska nog börja göra det där oftare. Eller.. göra något. Jag måste börja slappna av. Jag tog ett tag och bara fokuserade på olika delar av kroppen. Hela jag är på spänn. Och jag känner det verkligen. Det är så otroligt jobbigt.

Men jag funderar på att åka till landet nästa helg, kanske stanna ett tag in på höstlovet. I neeeeed it. Skulle vara ganska skönt att bara få komma iväg från stadstressen. Slår vad om att jag kommer ha så äckligt mycket plugg att göra bara för det, så jag inte kan slappna av, men jag kan alltid försöka. Och så ska jag börja stänga av min mobil då och då. Även om ingen ringer mig eller smsar mig längre, så går jag alltid och kollar på den. Och så ska jag sätta upp tider, eller x antal minuter då jag tillåter mig själv att sitta vid datorn. Jag känner att jag inte är rättvis mot mig själv när jag placerar mig själv framför weblivet hela tiden. Skärpning får det bli på mitt liv nu. Och då kanske jag får något gjort, vilket reducerar min stress, och får mig att må bättre. Så får det bli.

Haft en bra dag? Jag hoppas det. Vi har haft finfint väder här i hufvudstaden. I alla fall där jag har varit. Visserligen är det riktigt höstkyla som råder, men att sätta sig ett tag i solen är ju aldrig fel, och det lättar upp det hela en aning.

Och jag själv har hittills haft en lugn (lat) helg. Jag har faktisk inte gjort något speciellt alls, bara varit hemma och låtit tristessen vara min vän. Idag har jag visserligen varit i Farsta och 'shoppat'. Det blev en tröja, lite underkläder (såna behövs alltid), och ett gäng batterier. Dels till datormusen, och dels till mitt armbandsur. Jag är inte säker på vilket, men jag har antingen fått, eller fått låna en av min syster. Min gamla är alldeles repig, och ganska oanvändbar. Så man tackar syrran för det!

Jag känner ändå att jag kanske borde göra något, aktivera mig på något sätt. Jag skulle till exempel bara kunna gå ut och ta en kvällpromenad, hitta någon att vara hyfsat social med, eller bara fråga om någon vill ut någonstans, dansa och ha kul. Men jag är inte alls inspirerad. Jag känner verkligen inte för att göra någonting annat än att stanna hemma med föräldrarna, äta gott och sitta och kolla på halvkassa program som egentligen inte är så roliga som vissa intalar sig och andra, eller filmer som visats flertalet gånger för mycket. Om jag har riktig tur så får jag kanske tråkslaget och bestämmer mig för att göra en läxa eller så. Jag ligger lite efter på den fronten.

Visst är det många som säger att de är skoltrötta, på tal om läxor? Jag hör till höger och vänster att folk är skoltrötta. Någon säger "Jag är så himla skoltrött!" och en annan svarar "Ja, jag med! Det är så jobbigt!". Så var går då gränsen för lat och uttråkad på skolan, och så där riktigt skoltrött? Jag anser mig skoltrött, riktigt skoltrött, då min kropp på fysiska och även psykiska sätt säger ifrån, på flera olika sätt. Min kropp har till exempel inte fungerat som jag vet att den kan på länge. Och det faktum att jag får en krypande känsla i magen, ett illamående, och en gråtkänsla i halsgropen varje gång jag ens tänker på läxorna, att jag tappar mängder av hår, är inte det ett tecken på skoltrötthet? Men vad vet jag, jag kanske bara är en i mängden av unga människor som är trötta och omotiverade över huvud taget. Jag tycker det är ett intressant ämne bara, jag är nyfiken på var gränsen går. Speciellt då skoltrötthet, stress (och tyvärr magsår) är ett återkommande ämne i min familj. Vi är inget bra på att undvika det. Är det något vi gör, eller har vi helt enkelt lättare för att stressa upp oss än andra?

---

Jag blev helt plötsligt väldigt glad över att jag skaffade en blogg. Jag märker att jag ibland har så mycket att skriva, så många funderingar, som jag bara måste få ut på ett eller annat sätt. Jag brukar inte ha så många svar, men för att få ett svar måste man ju ställa frågan. Nu hoppas jag bara att ni orkar läsa igenom det jag skriver, haha! Jag skulle uppskatta det, och även att ni delar era åsikter om saker och ting, kommer med idéer och förslag, det uppskattar jag.

Jag har väl säkert glömt att skriva något jag vill ha sagt, men det är ju min blogg, så om jag får lust att skriva till något, så kommer jag med all säkerhet göra det ;)

Ha det underbart så länge

Man skaffar en blogg, och ett automatiskt första inlägg hamnar där. Det blev en rubrik, som jag passande nog tyckte kunde få stå kvar för mitt allra första blogginlägg. Fast egentligen borde det ju stå "Välkommen till min första blogg!". För någon större vana vid bloggar kan jag ju inte påstå att jag har. Men ni är i vilket fall som helst såklart väldigt välkomna! Jag ska göra mitt bästa för att roa er, göra er intresserade av vad som mig händer, gärna få fram diskussioner om saker och ting. Eller vad det nu är ni vill få ut av att läsa en blogg. Jag hoppas, hur som helst, att ni ska finna något intresse i vad jag skriver.

Bloggen är som sagt ännu ny för mig, jag hoppas innerligt att jag får koll på allting inom kort. Då kommer jag troligtvis blogga en del.

Ha det underbart till vi ses och hörs igen!
xo (nu var jag väl ändå trendig? Nej inte riktigt.)