Jag blir lite orolig när jag ser att det hittas en ny bomb i Sköndal varje dag. Först på ett dagis, sedan i nätet på ett mål vid en fotbollsplan nära en skola, och idag i närheten av en lekpark. Jag tycker inte alls om det, och även fast det inte blivit något allvarligare hänt än den stackars lilla flickan vars händer skadades (vilket är hemskt nog!), så blir man ju ändå orolig. Alltså vilka sjuka människor det finns. Men på sätt och vis är jag ganska lättad att jag befinner mig 50 mil bort, jag hade nog inte vågat gå utanför dörren.  Och på tal om 50 mil bort...!

Alltså ni anar inte hur kul det här är! Jag har bara varit här i två dagar och jag stormtrivs! Den här dagen har varit utmattande men underbar! Jag sov lite halvkonstigt, men det gör man väl första natten. Men det började hetsigt, då jag snubblade, smidig som jag är (som ett kylskåp kanske..) i en stentrappa på väg till uppropet och skrapade upp handen. Men det var skönt på nåt vis, känna lite att man lever, haha. Sedan blev det rundvandring, lärarna presenterade sig, vi gjorde lite lära känna-övningar. Och människorna sedan. Folk är så underbara! Inte bara i min klass, men de andra också. Och som jag skrattat idag. Tårarna bara rann! Helt underbart var det. Och inte nog med det avslutades dagen med filmkväll där säkert över 20 pers klämde in sig och tittade på Vägen till El Dorado. Fint det där.