Haft en bra dag? Jag hoppas det. Vi har haft finfint väder här i hufvudstaden. I alla fall där jag har varit. Visserligen är det riktigt höstkyla som råder, men att sätta sig ett tag i solen är ju aldrig fel, och det lättar upp det hela en aning.

Och jag själv har hittills haft en lugn (lat) helg. Jag har faktisk inte gjort något speciellt alls, bara varit hemma och låtit tristessen vara min vän. Idag har jag visserligen varit i Farsta och 'shoppat'. Det blev en tröja, lite underkläder (såna behövs alltid), och ett gäng batterier. Dels till datormusen, och dels till mitt armbandsur. Jag är inte säker på vilket, men jag har antingen fått, eller fått låna en av min syster. Min gamla är alldeles repig, och ganska oanvändbar. Så man tackar syrran för det!

Jag känner ändå att jag kanske borde göra något, aktivera mig på något sätt. Jag skulle till exempel bara kunna gå ut och ta en kvällpromenad, hitta någon att vara hyfsat social med, eller bara fråga om någon vill ut någonstans, dansa och ha kul. Men jag är inte alls inspirerad. Jag känner verkligen inte för att göra någonting annat än att stanna hemma med föräldrarna, äta gott och sitta och kolla på halvkassa program som egentligen inte är så roliga som vissa intalar sig och andra, eller filmer som visats flertalet gånger för mycket. Om jag har riktig tur så får jag kanske tråkslaget och bestämmer mig för att göra en läxa eller så. Jag ligger lite efter på den fronten.

Visst är det många som säger att de är skoltrötta, på tal om läxor? Jag hör till höger och vänster att folk är skoltrötta. Någon säger "Jag är så himla skoltrött!" och en annan svarar "Ja, jag med! Det är så jobbigt!". Så var går då gränsen för lat och uttråkad på skolan, och så där riktigt skoltrött? Jag anser mig skoltrött, riktigt skoltrött, då min kropp på fysiska och även psykiska sätt säger ifrån, på flera olika sätt. Min kropp har till exempel inte fungerat som jag vet att den kan på länge. Och det faktum att jag får en krypande känsla i magen, ett illamående, och en gråtkänsla i halsgropen varje gång jag ens tänker på läxorna, att jag tappar mängder av hår, är inte det ett tecken på skoltrötthet? Men vad vet jag, jag kanske bara är en i mängden av unga människor som är trötta och omotiverade över huvud taget. Jag tycker det är ett intressant ämne bara, jag är nyfiken på var gränsen går. Speciellt då skoltrötthet, stress (och tyvärr magsår) är ett återkommande ämne i min familj. Vi är inget bra på att undvika det. Är det något vi gör, eller har vi helt enkelt lättare för att stressa upp oss än andra?

---

Jag blev helt plötsligt väldigt glad över att jag skaffade en blogg. Jag märker att jag ibland har så mycket att skriva, så många funderingar, som jag bara måste få ut på ett eller annat sätt. Jag brukar inte ha så många svar, men för att få ett svar måste man ju ställa frågan. Nu hoppas jag bara att ni orkar läsa igenom det jag skriver, haha! Jag skulle uppskatta det, och även att ni delar era åsikter om saker och ting, kommer med idéer och förslag, det uppskattar jag.

Jag har väl säkert glömt att skriva något jag vill ha sagt, men det är ju min blogg, så om jag får lust att skriva till något, så kommer jag med all säkerhet göra det ;)

Ha det underbart så länge