Idag har jag spenderat dagen med min syster. Vi har varit på bio och sett Min Stora Feta Grekiska Semester.

... när man spenderar en regnig dag med att rensa bland alla saker som bara ligger och skräpar. Och så hittar man ett gammalt skrivblock, och så står det massa vackerheter på baksidan, som ens underbara vänner skrivit.



Jag har aldrig sett på mig själv som "flickan från ovan", men en sak vet jag att jag är; Lyckligt lottad. Jag är så otroligt lyckligt lottad, som har så underbara vänner.

så tänker jag inte ge er något val till min musik :)

Har lite ny musik, lite gött av vad jag lyssnar på just nu. Om ni stör er alltför mycket på det får ni la stänga av :D

Hur som! Idag har varit en ganska bra dag faktiskt. Jag och Helene gick upp tidigt (för att vara oss/mig) och drog iväg och simmade. 2000 m blev det! Inte så illa, va? Det var gött, fast bassängen var 25 m lång, så det blev en aning uttjatat efter de där 80 (!) längderna. 40 varv. Jisses.. Men det gick ju bra! Man känner sig riktigt hurtig!

Och sen... Min stora lyckohändelse; min röst hittade hem igen. Och jag menar inte att jag inte har kunnat prata på flera veckor, utan jag har bara inte haft rätt *pow* i rösten när jag sjungit på senaste tiden. Det har varit off pitch och falsk och darrigt och så vidare. Och idag satt jag och sjöng, och för skojs skull tog jag i lite, räknade med att det skulle låta så där hemskt som det har gjort på senaste. Men tänk... så lät det precis som det skulle! Ain't that something, huh? :D Det var nästan så en liten lyckotår letade sig nerför kinden. Det känns så fruktansvärt löjligt, men jag blev verkligen så glad. Det är svårt att förklara, men jag känner mig så beroende av min sångröst, och när den inte är som den ska så blir det en sån lättnad när det kommer tillbaka. Man kände sig liksom ett par kilo lättare. Och det beror nog inte på simningen ;)

Ta hand om er, för nu är hösten på väg.
<3

För en gångs skull känner jag mig ganska nöjd i mitt nya hår, så nu ska ni få se resultatet.

Före:                                                                                             Efter:


Vad tyckes? Förbättring? Försämring? Allmän åsikt? Säg vad ni tycker! :D

Imorgon är det torsdag, och det är en av två dagar som jag faktiskt har planer på, under veckorna. Jag har börjat powerwalka på morgonen, med Jessica. Väldigt trevligt. Det är förvisso bara andra gången imorgon, men dock! Och på kvällen är det musikal-övning. Underbart roligt. Fast.. ja, jag får lite ångest samtidigt, för jag är så värdelös på allt vad teater heter. Verkligen! Men övning ger färdighet, inte sant?

Har jag berättat om min mobiltelefon? Inte det faktum att den är svart, har en liten rosa uggla på ryggen och är den bästa telefon jag någonsin haft. Nej, jag menar det om att den varit död i två veckor? Nej, det har jag nog inte. Så slå er ner, luta er tillbaka, och.. ja, jag tillåter er faktiskt att skratta, om ni finner det roande. Så här gick det till.

Jag hade precis varit och vandrat uppför Högdalstoppen med Helene, och skulle ta mig hem, för jag skulle hämta lite saker innan jag skulle in till stan. Så vi går till bussen, och jag ser precis baken på bussen när vi kommer dit. Nästa buss går om tjugo minuter, och just som jag sitter och väntar på bussen inser jag att jag kommer ha 10-15 minuter på mig att från bussen, hem, och tillbaka till bussen för att åka till stan. Stressigt värre.
Så när jag klivit av bussen hemma så skyndar jag mig in i porten, in i hissen. Och det är här det riktiga dramat börjar.

Jag står med mobilen i handen och höjde handen för att dra ut en hörlur ur örat. Helt plötsligt känner jag mobilen glida ur handen på mig, och jag känner hur hjärtat stannar på mig, precis då den slår i golvet på den uppåtstigande hissen. Alla bitar av mobilen faller isär. Och då är det någon som slår på slow motion-knappen. Jag ser batteriet fara över golvet, och leta sig ner på ett självmordsuppdrag, mellan hissgolvet och dörren. Jag står som förlamad innan jag hör hur batteriet slår i botten på hisschaktet. Fan.

Och jag vet att min stackars pappa, som alltid får motta onödiga telefonsamtal från mig när jag är upprörd, inte kunde göra något åt saken. Men ändå rusar jag in i lägenheten, och ringer ett "Pappa, jag får allvarligt talat spel!"-samtal till honom. Bara för att få skrika ut hur allting bara var åt skogen. Sen var jag ju tvungen att springa vidare. Utan mobil.

Så nu har min mobil varit död i två veckor. Har fått låna gammal mobil av mamma dock. Men det är inte samma sak. Den har hängt sig ofta, och jag har varit nära på att slå av skärmen flertalet gånger, då det är en viktelefon, och min ordinarie inte är det. Men nu, mina kära vänner, har jag köpt ett nytt batteri till min älskade mobil. Det kostade 400 kr, men det var hundralappen billigare än på alla andra ställen jag kollade på. Och det var ett originalbatteri. Ett ersättningsbatteri kostade 200 kr, men de hade då inte lika bra kvalité och kortare livslängd. Så jag tror det är värt det. För min mobil lever!

Är man någonsin nöjd med sitt hår? Nja... kanske. Inte alltid. Jag är aldrig nöjd med mitt hår. Aldrig. Det är antingen för kort, för långt, för ljust, för mörkt. Men på senaste tiden har jag verkligen.... ÄLSKAT mitt hår. Så vad gör jag? Jag går och förstör det. JAG FÖRSTÖR DET! Det ser hemskt ut, och jag var det inte för att jag väntat så länge på att det ska växa, så hade jag garanterat slitit (alternativt klippt, då jag inte är något större fan av smärta) av det. Rakt av bara. Jag har experimenterat och klippt och färgat och haft mig, med mitt hår förut. Men det här är ta mig sjutton det värsta jag har gjort. Det ser förskräckligt ut på precis alla sätt och vis.

I vanliga fall hade jag kunnat visa hur illa det är, men inte den här gången. Inte ens det bjuder jag på. Så mycket hatar jag det. Jag klarar inte av det. Slöseri med pengar, och nerver!!!

För i helvete...

Yes box! Imorgon ska jag försöka gå och klippa mig. Jag har stora planer för mitt hår! Eller, rent praktiskt är det inte så stor skillnad, men jag tror definitivt att det kommer se annorlunda ut, när det är klart. Vilket jag tycker om ^^

Ni får bilder när det är fixat ;)
Åhå, jag är lite taggad. Jag tycker om att ändra håret ^^ shoo

Nej, nu ska jag varva ner och försöka sova lite.
Ta hand om er, därute. <3

Jag och Helene är bäst. Av många anledningar.

1. Vi är så jävla charmiga
2. Vi har idag skrivit en så sjukt bra låt
3. Vi ska typ skaffa cash och åka till Flordia
4. Vi är så djävulskt snygga
5. Vi bara... äger.

Och så är det! Bara så ni vet :D
Kaxigt, I know. But it's the simple truth ;)

Jag bara känner det i kroppen. Händer, fötter, ansikte, leder, lungor. Nu är den här. Och så fort jag har råd, tid och någon att åka med, då drar jag på semester till solen.