Två veckor sedan sist. Jag har haft väldigt mycket på gång dock. Var ju på PAS i Göteborg förra helgen. Jag tyckte jag gjorde en helt okej audition, men tyvärr räckte inte det och därför gick jag inte vidare. Men jag känner mig helt okej med det, jag tror att det finns en mening med allt. Och jag ångrar ingenting jag gjorde under min audition på fredagen, utan jag är nöjd. Men det gav mig möjlighet att åka hem till Markaryd igen, vilket jag gjorde redan på fredag kvällen. Så jag fick spendera lite tid med min käraste och mina vänner där hemma. Och sen när alla andra kom hem så har det varit full fart med vår välgörenhetsgala. Vi har repat varje dag från tidig morgon till sen kväll, och jag har inte hunnit göra något annat än att äta och sova. 

Jag har förvisso hunnit fylla år också, men det blev inget större firande då vi var mitt i en repperiod. Men jag fick ändå lite fint, som en kaka, ett par byxor och ett ljuvligt litet halsband, samt en massa kärlek (och det är allt jag behöver). 

I lördags var det dags för oss att visa vår välgörenhetsmusikal, som vi då gjort helt själva. Temat var trafficking, för vi vill upplysa ett av världens faktiskt största brott (Trafficking är f ö den tredje största organiserade brottsligheten i världen), men som ändå är ett ämne man talar väldigt lite om. Skamligt lite om, faktiskt. Pengarna vi samlade in går oavkortat till ECPAT, som arbetar mot barnsexhandel. Och på en endaste föreställning, men hjälp av ett litet lotteri också, lyckades vi samla in över 12 000 kr. Helt fantastiskt! 

Men det har varit mycket nu i många veckor, med auditions och gala, så idag har varit en slapp men ändå smärtsam dag på nåt vis. Kroppen börjar koppla av lite nu när det sisa projektet är klart, och man känner hur ont man har exakt överallt, och det är en kraftansträngning att hålla sig upprätt. Men jag ska bara ta det lugnt de närmaste dagarna, och lyssna på min kropp, för jag känner mig verkligen inte pigg.