Nu börjar det hända saker. Kanske inte när det gäller det där att gå och lägga sig i tid, och sova ordentligt, men vad kan jag säga. Det är ju jag! :D Kommer säkert gå och lägga mig tidigt på lovet, bara för att jag är konstig och inte alls kan sova när jag måste under skoltiden? Men i alla fall.. Jag spelade in en liten snutt av en låt, där jag sjöng. Och för första gången, någonsin tror jag, tycker jag att det låter bra. Yay! Det börjar släppa nu! Jag ska få sjunga solo på kören, plugget börjar släppa, musiken kommer tillbaka till mig. Och inte allt för långt kvar till studenten!

Vi diskuterade studenten i skolan häromdagen. Mössor, skiva, flak osv. Jag blev otroligt taggad, igen. Jag fick samtidigt ekonomisk ångest, och insåg att jag borde skaffa ett jobb. Jag har hört att vissa tycker att ungdomar som inte jobbar är bortskämda, som bara kan be mamma och pappa om pengar. I mitt fall är det inte så. Vi har aldrig haft ett hav av pengar, och jag tror det är just därför. Jag har lärt mig att hålla i pengarna, och därför  alltid, eller väldigt ofta, haft pengar när jag behöver.

Men nu är det dags! Nu händer det så mycket, plus att jag VILL jobba. Inte bara för att tjäna pengar, men för att känna att jag gör någon nytta. Och just nu är det så mycket jag vill ha, och göra. Jag vill göra om mitt rum, jag vill spara pengar för framtiden (bostad, studier, resor m.m.), och jag vill helt enkelt ha någon slags inkomst, som innebär något annat än CSN-bidraget. Så vad gör man? Jo, man söker jobb! Och det ska jag! Jag ska försöka sammanställa en meritlista (den blir kort...) eller ett CV, eller vad det blir. Och sen är det bara att söka, och hålla tummarna.

Önska mig lycka till! Jag känner att jag behöver det. Fast ändå ser min framtid ljus ut. Jag ser ingenting speciellt, bara ett värmande ljus. Jag tror att allting kommer ordna sig. Det gör det oftast. Det är när man ger upp, som det går åt skogen.