Jag måste erkänna en sak. Jag är trött. Och inte på det där "klockan är mycket, jag borde sova"-sättet. Utan psykiskt trött. Troligtvis mycket beroende på denna årstiden. Men sån är jag, jag blir sån. Så därför sitter jag nu här, lördag - kvart över nio på kvällen. Jag sitter i mjukiskläder och lyssnar på massa seg musik. Inget festligt alls. Inte heller har jag planer att röra på mig under kvällen. Tvärtom, de enda planer jag har är att dricka en kopp te och äta en lite chokladbit. Och ändå är jag så otroligt uttråkad. Det känns som om jag inte valt själv att sitta inne under lördagskvällen, men det är mitt val! Jag känner mig bara jätteosugen på att hitta på något.

Jag är okoncentrerad och oengagerad. Jag har knappt börjat skolan och jag är redan jättetrött. Det känns på sätt och vis som att jag har en mindre livskris, om jag ska överdriva det hela en del. Jag känner mig osäker, trött och seg, rädd för vad Fan jag ska göra i framtiden och hur jag ska ta mig dit, och alla de där frågorna man ställer sig när man är som alla deppigast. De snurrar i skallen på mig 24/7.

Och med detta vill jag be om ursäkt till alla mina fina vänner, som det känts som att jag har dissat de senaste dagarna och veckorna. It not you, it's me, ni vet, haha. Nej, skämt åsido. Jag känner mig verkligen jätteasocial, och jag hoppas att ni inte tycker att jag är tråkig och dissig. Och samtidigt som jag verkligen inte hoppats att det här är något ni uppmärksammat, så hoppas jag samtidigt att ni vet att det bara ligger på mig. För tro mig, jag vill inte vara så här seg, men det krävs så mycket ork från mig att orka. Ork som jag inte har just nu. So bare with me.

Puss